Ända sedan den där prinsessbebisen kom ut har inte jag kunnat tänka på annat än Victorias NATURLIGA FÖRLOSSNING. Ganska snabbt efter födseln lämnade hennes läkare en kort rapport om förlossningen som han beskrev som just ”naturlig”, ”normal” och ”odramatisk”.
Men vad menade han egentligen då?
När jag gjorde mitt examensarbete om planerade kejsarsnitt läste jag högar av statistik som rörde just förlossningar. Från Socialstyrelsen, landsting och enskilda läkare. ”Naturlig” eller ”normal” var ord som användes frekvent av läkare som talade om vaginala förlossningar. Det finaste sättet av föda på. Normen liksom. Victorias förlossning var en sådan och tog knappt fyra timmar och innehöll, enligt läkaren, inga komplikationer. Vilket är allt annat än vanligt eller normalt.
När jag gjorde mitt examensarbete kom jag också att bli något av en expert på förlossningar. Men på amatörnivå, givetvis. Ehh. Jag lärde mig alltså vad en så kallad ”normal” nedkomst var och kan härmed dela med mig lite av den kunskapen:
-20 procent av alla barn är födda med hjälp av kejsarsnitt. Det vill säga var femte unge. Hälften av dem är planerade.
-80 procent (nästan) av alla kvinnor som föder vaginalt spricker mellan benen.
-10 procent av alla vaginala förlossningar är instrumentella. Det vill säga att tång eller sugklocka används för att få ut barnet.
-16-32 timmar den genomsnittliga längden för en vaginal förlossning hos en förstföderska.
-2-3 dagar är den genomsnittliga tiden föräldrarna stannar kvar på sjukhuset efter en förlossning.
Och DESSUTOM: på svenska sjukhus går det en barnmorska på FYRA födande kvinnor. Victoria hade en läkare, en barnmorska och en undersköterska. Särbehandling på kungligt vis.
Men jaaa. Victoria reste sig alltså upp efter några timmar och åkte hem utan köttslamsor mellan bena, stygn eller sittring i bagaget. Odramatiskt, men inte ”normalt”.
