Tagged with feminism …

18 februari, 2013
7 kommentarer
Könsroller, Okategoriserade, Sexism, Världens mest jämställda land, Verklighetens folk

Min ex-pojkvän brukade säga att han stundvis skämdes över att vara man. Jag kan förstå honom.

De har slutat grina nu. De oskyldiga männen som kände sig träffade av näthatsdebatten. Det hade nästan kunnat vara en fortsättning på Ronnie Sandahl-fenonomenet ”Vi som aldrig sa hora”. Fast den här gången hade det hetat ”Vi som aldrig näthatade kvinnor och sen tyckte synd om oss själva eftersom debatten fick det att låta som att alla män skickar mordhotsmejl till kvinnor :( ”.

Som sagt, de är klara med det nu. Men som tur är har jag ett förslag på en ny aktivitet som gör att de slipper gå runt sysslolösa.

Titta på den här bilden en stund:

kvinnohat

Den här bilden delades av instagramkontot ”Kvinnohat” tidigare idag. Liknande exempel på sexistiska bilder och uppdateringar breds dagligen ut över FB och andra internetplattformar.

Dagen efter att UG sände sin granskning om kvinnohatet skrev en av mina manliga Facebook-vänner följande i en statusuppdatering:

”Till alla fantastiska kvinnor därute, ALLA MÄN ÄR INTE NÄTHATARE så dra inte alla oss över en och samma kam.” 

Nej, det gör vi inte. Och det är jättebra att inte alla män utsätter kvinnor för olaga hot. Toppen.
Men att göra ingenting är också att göra något.

Det finns många där ute som brinner för mansfrågor. Det är också jättebra. Men av de män som säger sig stå för jämställdhet har jag sett ytterst få tweets, statusuppdateringar och inlägg där de tar avstånd och fördömer detta. Ansvaret över att ifrågasätta sexism av det här slaget ligger inte enbart hos människor av kvinnokön. Det ligger även hos er män.
Ni behöver ta tag i det här.
Styra upp era manliga medmänniskor.
Säga ifrån.

Jag gör det nästan dagligen, genom att skapa dålig stämning. Vara en partypooper i någons kommentarsfält.
Här är ett exempel från förra veckan då en Facebook-kompis delade en ”rolig” bild.
(Uppdatering: har sett en serie liknande bilder där ”skämtet” är att kvinnor smakar fisk)

kvinnohat2

Ibland krävs det väldigt lite.

Taggad , , , , , , , , , , , ,
14 maj, 2012
7 kommentarer
Könsroller, Normer, Världens mest jämställda land, Verklighetens folk

Vem som helst kan vara feminist. Till och med en moderat.

Hej, hej. Pausar från dvalan lite grann för att irritera mig lite över Uppsala Prides beslut om att förbjuda Folkpartiet Liberalerna från att delta i deras parad. Och ni ba vasaruuuu? Läs här.

Uppsala Pride är ett nätverk likt många andra. Alla nätverk, och andra organiserade grupper, sätter själva upp regler och riktlinjer för vad som ska gälla vid medlemskap och samarbeten. Inget konstigt med det. Och så ska det givetvis förbli och så vidare OCH SÅ VIDARE. Däremot kan jag inte fatta vilka fördelar Uppsala Pride ser i att göra hbtq-kampen exklusiv för vänsteranhängare.

Feminismen har lite samma problem. Att vara feminist har sedan en lång tid tillbaka förknippats med vänsteråsikter och vänsterrörelsen. Med all rätt, eftersom högerpartierna historiskt sett inte varit de minsta intresserade av att utmana patriarkatet. På senare år har dock allt fler partier i Sverige börjat intressera sig för jämställdhet. På sina egna vis. Vissa högerpolitiker kallar sig till och med för feminister, även fast deras politik inte nödvändigtvis är synkad med en feministisk analys. MEN JAJA. Och?

Ska inte Reinis få kalla sig feminist bara för att han är moderat? Och ska inte en LUF:are få delta i en Pride-parad bara för att hens parti inte för en socialistisk politik? 

Som anhängare av feminismen är jag väldigt trött på att se hur andra feminister sätter upp diverse ”inträdeskrav” för jämställdhetskampen. Inte sällan hör jag högerprofiler som sätter feminist-etiketten på sig själva förlöjligas likt några typer av hycklare. Som om de missuppfattat hela skiten. Och ja, det är möjligt att det stämmer i många fall. Men vad jag själv inte kan ställa mig bakom är att håna någon som intresserar sig för jämställdhet.

Från hbtq till feminism till vegetarianism. Det jag vill komma fram till är helt enkelt att det är så sinnessjukt ineffektivt att försöka inspirera och/eller övertala någon genom att klandra hens val av politisk tillhörighet. Att skuldbelägga en person som äter kött i hopp om att denne ska byta kossa mot sojaprotein är tyvärr en urusel taktik. För vem fan lyssnar på någon som just dumförklarat en?

Varken feminismen eller hbtq-kampen har tid att vara kräsna.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , ,
1 april, 2012
7 kommentarer
Könsroller, Kvinnlighet, Manlighet, Normer, Världens mest jämställda land

När de unga tjejerna växt upp har de lärt sig att en misshandel…Bara är en misshandel

För några månader sedan undrade jag varför 10-åriga tjejer sjunger om att de vill bli slagna när de har sex. Inlägget utgick från artisten Rihanna och handlade i stort om hur jag tycker att hon och många andra artister reproducerar en problematisk bild av mäns och kvinnors sexualitet. De som i sexuella sammanhang baseras på en självklar över- och underordning. Både i bloggen och i andra feministiska forum frågade jag mig hur detta budskap skulle mottas av Rihannas unga fans, samt i vilken grad det kunde påverka deras eget förhållande till hetero(sexuellt) umgänge. Det förvånade mig att jag möttes av cirka 0,1% förståelse.

Skit skulle jag ha i alla fall. Det blev väldigt mycket uppläxning á la nä men hörru-du-du din lilla moralkärring det är lugna puckar här vettu Rihanna uppmuntrar minsann inte till något annat än att kvinnan ska utveckla sin sexualitet och unga människor vettu dom kan tänka va det spelar ingen roll att hon sjunger om att hon vill bli piskad nu får du skärpa dig din lilla begränsande antifeminist kom inte hit och klaga på framgångsrika kvinnor!!!

Dessa personer hade själva aldrig talat med ett 13-årigt Rihanna-fan. Men nog fan visste de hur det stod till. Detta gjorde i sin tur mig nyfiken att göra det. Istället för att prata om gruppen unga tjejer, valde jag att prata med dem. Och reaktionerna jag fick från de knappt byxmyndiga fansen gjorde mig såväl spyfärdig som mållös. Speciellt när jag hade en åsikt om relationen mellan Chris Brown och Rihanna.

För de som inte känner till bakgrunden kan jag summera lite snabbt. 2009 misshandlades Rihanna av sin dåvarande pojkvän Chris Brown. Han slog henne med flera slag mot både ansikte och kropp och försökte dessutom knuffa ut henne ur bilen som de vid tillfället befann sig i. Efter misshandeln såg Rihanna ut såhär:

Chris Brown dömdes till villkorlig dom, samhällstjänst och besöksförbud. För några veckor sedan lade min kusin upp en bild i instagram på Rihanna och Chris Brown efter att rykten cirkulerat om att de är ett par igen. Under hade hon skrivit ”ååh, hoppas att dom blir ihop igen!!”. Jag kunde inte hålla tyst. Så vi började diskutera.

”Varför önskar du det? Han misshandlade ju henne.”
”Eh, vadå!”
”Ja, han slog henne flera gånger och försökte putta ut henne från en bil i rullning. Tog nästan död på henne!”
”Haha, vadå död? Det var långt ifrån att han dödade henne”
”Så det är ok att misshandla någon så länge hon/han inte dör?”
”Det var bara några slag”.

Det var bara några slag. Tänk på det.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
27 mars, 2012
7 kommentarer
Könsroller, Kvinnlighet, Normer

En armhåla, ett sminkat ansikte. Ingenting är oproblematiskt.

När jag skrev inlägget ”Alla kvinnor borde ha hår under armarna” för ett tag sedan hade jag en tanke om att även inkludera smink i samma veva, eftersom många anser att det är en del av kvinnoidealet. Ett sådant inlägg hade blivit väldigt långt. Därför tänkte jag att sminkaspekten kunde tillägnas ett eget inlägg, lägligt nog efter att ”Marcus” lämnade en kommentar igår kväll. Den löd såhär:

”Hej, jag håller i mångt och mycket med dig: men samtidigt – trist att man ska behöva skuldbelägga kvinnors utseendeval. Ska man också kritisera kvinnor som väljer att sminka sig för att det är att spela patriarkatet i händerna? Många passager i detta inlägg skulle ju lika gärna kunna användas på smink”.

Jag förstår resonemanget. Men jag håller inte med. För mig som använt kosmetika i över tio år och kallat mig feminist under ungefär lika lång tid har jag självfallet funderat kring mitt eget förhållande till smink några hundra gånger om. Varför jag bär det och på vilket sätt användandet av det främjar de ideal jag vill motverka. Och det är i detta filosofiska dilemma jag vill stanna. Ur min synvinkel är sminkbärande nämligen inte synonymt med kvinnoförtryck.

Jag har använt smink sedan jag var 12 år gammal. Tolv år är en väldigt ung ålder. På den tiden var det knappast ett ”fritt val”, som det brukar kallas. Jag gjorde det för att det ingick i paketet kvinna som jag ansåg mig tillhöra. Oftast använde jag mascara och massvis med svart kajal. Det resulterade ofta i att vuxna(!) personer i min omgivning sa att jag såg ut som en hora. Min mamma brukade säga att ”det är snyggare när du har mindre smink”. Men vadå ”det är snyggare”? Jag var svinnöjd med mitt resultat och sket fullständigt i vad alla oldies tyckte.

Än idag kan folk fråga mig varför jag använder så mycket smink. Det är en underlig fråga. Tydligen kan en alltså sminka sig för mycket. Men varför ska jag, eller andra kvinnor för den delen, sminka oss ”lagom”? Personligen tycker jag att det är värre att bara bära mascara plus rouge för att se ”naturlig”,”fräsch” och osminkad ut.
Jag är inte ute efter någon naturlighet.

Den stora skillnaden mellan just hår och smink är att det sistnämnda inte produceras av kroppen. Smink är ett tillval, som ett klädesplagg eller hårfärg, som jag väljer utifrån humör, känsla och min egen smak. Jag tycker att smink är snyggt, på alla. Men ibland tar jag inte på mig det alls, på grund av att jag inte har tid eller lust. Sedan är det inte mer med det. Fast det hade det varit om det rörde sig om hår.

En kvinna som inte sminkar sig får inte höra glåpord efter sig på stan. Hon blir inte uthängd på Facebook efter att ha synts i tv med omålade ögon. För en tjej med armhålshår ser verkligheten inte lika mild ut. Hon kan råka ut för båda delarna, med no mercy.
Och det är av den anledningen som jag inte inte ser smink som något förtryckande.

Här finns det säkert många som inte håller med mig. Jag öppen för olika feministiska analyser av sminkanvändning och lyssnar gärna till hur andra reflekterar kring sitt förhållande till skönhetsprodukter. Ingenting är oproblematiskt.

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,
13 mars, 2012
19 kommentarer
Könsroller, Kvinnlighet, Normer, Världens mest jämställda land, Verklighetens folk

Alla kvinnor borde ha hår under armarna

På grund av den här hårdebatten skulle jag vilja säga några saker som inte har något med alla dessa hatiska snubbz att göra. Hårdebatt? Läs detta, och joina detta.

Nog för att det är lagom provocerande att höra snubbar säga att det är ”onaturligt med håriga kvinnor”. Eller, provocerande. Det är typ fascinerande. Hur som helst. Det finns andra sorter av uttalandet som jag fastnat vid som jag tycker motverkar sitt syfte, men som ändå makar efter plats i debatten.

”Jag tycker att alla ska få se ut som dom vill”.

Jaja, jättebra. Tack för generositeten. Självklart ska alla människor få se ut som de vill, det håller jag med om. Men att säga så, är det verkligen att ta ställning? Om jag ser mig runt är de orden snarare ett konstaterande att gömma sig bakom än ett ställningstagande som faktiskt gynnar kvinnors rätt styra över sitt kroppshår.

Inte sällan så är den personen en kvinna som rakar sig. Förklaringen till varför hon gör det uteblir bekvämt nog efter ett uttalande som det ovan. Hon är pro hår på alla. Alla utom sig själv. Och sen var det nog med det.

Ibland hör jag folk som rakar sig säga ”Alltså, jag gör det för min egen skull. Jag gillar inte hår i allmänhet”. Det är en väldigt märklig sak att säga. Och det är en väldigt puckad sak att säga om en samtidigt vill bli tagen för att vara feminist. Dels eftersom feminismen ifrågasätter och kämpar mot de skönhetsideal där nakna armhålor ingår och dels för att en person som säger en sådan sak har hår på huvudet. Och armarna. Och låren. Hår på alla de ställen som inte har något ”rak-krav” på sig.

Jag önskar att alla kvinnor någon gång testar att ha hår under armarna. Inte testar som i några veckor, utan som i 1-2 år. Jag kan lova alla dessa kvinnor, feminister eller ej, som tidigare rakat sig att efter de där två åren kommer de att vara så jävla förbannade att de inte ens överväger att lägga den där rosa venushyveln mot huden igen.

För att som tjej leva med hår under armarna kommer att få konsekvenser. Följder i form av ett nytt bemötande, och följder för hur en själv kommer att relatera till sin egen kropp. En dag sitter man där och blir helt plötsligt medveten om det där håret. Vilka kläder och vilka rörelser som skymtar det. Avslöjar en. Helt plötsligt kommer killar att skratta och peka på en på gatan, ens engångsligg titta tre gånger extra och ens pappa kommer att fråga varför en valt att ha hår under armarna.

Valt. När tjejer har hår under armarna är det nämligen ett val. Sällan får en kille frågan varför han ”valt” att inte raka sig under armarna. Sådan är vår samtid. Men den som gör ett val är alltid den som väljer att ta till hyveln. Inte den som ”låter bli”.

Så, hjärtligt välkomna över till den mörka sidan gurls. Ni kommer märka att det är jävligt gött att praktisera lite välbehövlig feminism.

Taggad , , , , , , , , ,
24 januari, 2012
5 kommentarer
Världens mest jämställda land

Anti-feminister är heterosexuella snubbar som fått för lite fitta. Eller?

Jag försöker komma ihåg senaste gången någon sa ”du har fått för lite kuk” till mig. Minnet sviker. Det var länge sedan i alla fall. Så länge sedan att jag för ett tag trodde att det uttrycket inte längre användes. Men efter att ha läst en artikel i dagens Sydsvenskan skulle den bittra verkligheten göra sig påmind.

Det började på Heleneholms gymnasium i Malmö. Ett gymnasium som ska vara känt för såväl sina estetiska linjer som sin grabbiga stämning. Några tjejer på skolan som ansåg att denna grabbighet hindrade dem från att ta plats startade för ett tag sedan en feministisk kör tillsammans. Kören skulle fungera som en frizon och hade mottot ”frihet, jämlikhet, systerskap”.
Men en frizon fick de aldrig uppleva. Istället blev de utsatta för hot om våldtäkt.

Ja, att tjejer OCKSÅ ska ta plats blev för mycket för de grabbiga grabbsen. På körens facebook-sida skrev de därför följande:

”Jag ska leta upp er och knulla er i ansiktet era jävla slynor”

och

”Ni är maktgalna kvinnor som inte vet er plats i samhället”

och

”Ni har bara fått för lite kuk, det är fan sant och ni vet det”

När körmedlemmarna sedan förmedlade dessa citat vidare till skolan fick de inget stöd av ledningen. Vad de däremot fick höra var att elevrådet kände sig kränkta av ha (en feministisk) kör i skolan. Eh? Som om det skulle råda något tvivel om vilka fan de är som blivit kränkta.

Men om vi ska återgå till kuk-intaget. Just ”du har fått för lite kuk”-uttrycket har länge använts som en härskarteknik för att förlöjliga en kvinna som ifrågasätter något ur ett genusperspektiv. Jag är verkligen inget fan av varken härskartekniker, heteronormativitet eller av att ställa män och kvinnor mot varandra. Däremot kan jag bara inte låta bli att undra varför uttrycket ”du har fått för lite fitta” aldrig etablerat sig.

Kanske för att tjejer blivit upplärda att veta bättre än så.

Taggad , , , , , , ,
19 januari, 2012
6 kommentarer
Könsroller, Manlighet, Världens mest jämställda land

Varför jämställdhet är nödvändigt. Del 84393488934830.

När biologister som denna uttalar sig om föräldraskap brukar jag tänka på alla de personer som tycker att Sverige är jämställt. Jag brukar fundera på vad de menar med det.

Jag brukar också tänka på de som svarar nej på frågan ”Är du feminist?”. Det vill säga de personer som anser att män och kvinnor inte har rätt att verka i samhället på lika villkor.

Värt att komma ihåg:
I ett ojämställt samhälle missgynnas kvinnor. I ett ojämställt samhälle missgynnas män.

Taggad , , , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.