Filed under Verklighetens folk

Min ex-pojkvän brukade säga att han stundvis skämdes över att vara man. Jag kan förstå honom.

De har slutat grina nu. De oskyldiga männen som kände sig träffade av näthatsdebatten. Det hade nästan kunnat vara en fortsättning på Ronnie Sandahl-fenonomenet ”Vi som aldrig sa hora”. Fast den här gången hade det hetat ”Vi som aldrig näthatade kvinnor och sen tyckte synd om oss själva eftersom debatten fick det att låta som att alla män skickar mordhotsmejl till kvinnor :( ”.

Som sagt, de är klara med det nu. Men som tur är har jag ett förslag på en ny aktivitet som gör att de slipper gå runt sysslolösa.

Titta på den här bilden en stund:

kvinnohat

Den här bilden delades av instagramkontot ”Kvinnohat” tidigare idag. Liknande exempel på sexistiska bilder och uppdateringar breds dagligen ut över FB och andra internetplattformar.

Dagen efter att UG sände sin granskning om kvinnohatet skrev en av mina manliga Facebook-vänner följande i en statusuppdatering:

”Till alla fantastiska kvinnor därute, ALLA MÄN ÄR INTE NÄTHATARE så dra inte alla oss över en och samma kam.” 

Nej, det gör vi inte. Och det är jättebra att inte alla män utsätter kvinnor för olaga hot. Toppen.
Men att göra ingenting är också att göra något.

Det finns många där ute som brinner för mansfrågor. Det är också jättebra. Men av de män som säger sig stå för jämställdhet har jag sett ytterst få tweets, statusuppdateringar och inlägg där de tar avstånd och fördömer detta. Ansvaret över att ifrågasätta sexism av det här slaget ligger inte enbart hos människor av kvinnokön. Det ligger även hos er män.
Ni behöver ta tag i det här.
Styra upp era manliga medmänniskor.
Säga ifrån.

Jag gör det nästan dagligen, genom att skapa dålig stämning. Vara en partypooper i någons kommentarsfält.
Här är ett exempel från förra veckan då en Facebook-kompis delade en ”rolig” bild.
(Uppdatering: har sett en serie liknande bilder där ”skämtet” är att kvinnor smakar fisk)

kvinnohat2

Ibland krävs det väldigt lite.

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Fatta hur många Roffe det finns i det här landet, i den här världen, som bara vill unna sig själv en liten undergiven sexslav

För ett år sedan skrev jag ett inlägg i den här bloggen där jag undrade vad en 49-årig man ska med 20-årig thailändska till. Inlägget var apropå några kontaktannonser jag läst där, undertecknat, svenska män sökt efter yngre, invandrade kvinnor. Igår hittade ”Roffe” mitt inlägg när han surfade runt i cyperspace. Han läste det och lämnade en kommentar.
mvhroffe
När jag visade den här kommentaren för min vän sa han ”Alltså, det kan inte vara en riktig person det där. Det är bara någon som driver med dig”. Nej, tänkte jag, och fick snart min aning bekräftad i sökresultaten i Google. Roffe hade inte bara lämnat en kommentar, utan även sin mejladress när han skickade in sin respons för godkännande. Så jag bestämde mig för att ägna en liten stund på Google, just for fun. Det var dock inte så jävla kul.

rofferaggardel1

rofferaggardel2Det här var lite av det jag fann när jag började söka. Samtliga länkar där Roffes mejladress förekom tog mig till sidor som på ett eller annat sätt förmedlade kvinnor för olika sexuella sammanhang och ändamål. I Sverige och utomlands. Och Roffe var långt ifrån den enda med de preferenser som efterfrågades i första skärmdumpen. Faktum är att det finns väldigt många Roffe i Sverige, personer som inte vill annat än att unna sig en undergiven kvinna som sin sexslav.

Mvh Verkligheten

Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,

Varför blir vissa män förolämpade av att en kvinna fördömer män som våldtar?

”Hej! Kan typ män sluta våldta snart eller är det för mycket begärt?
Jag är så jävla less på att dagligen vakna upp till nyheter som gång på gång redovisar att en kuk har tolkningsföreträde framför en kvinnas nej.”

Så formulerade jag dagens filosofiska fråga i statusrutan på min Facebook i förmiddags. Efter ett dygn av, eller nej, efter ett halvt liv av våldtäktsberättelserna i form av nyhetstelegram, rapporter och vänners erfarenheter kände jag det är en berättigad fråga att ställa. Jag frågade Facebook för I had nowhere else to go i det här våldtäktsvänliga samhället.
Vad jag inte visste när statusraden publicerats var att jag så småningom skulle göra mig skyldig till vardagsbrottet kränkning av vit man, följt av uppmaningen: ”prova gå ut eller dö”.

Ni som någon gång under dagen befunnit er på internet har säkerligen nåtts av nyheten där det återigen slås fast att ett nej inte är ett nej i sexuella sammanhang. Kort sammanfattar rättssystemet det såhär i TT-artikeln: ”även när det är bevisat att mannen uppfattat ett nej och förstått att kvinnan inte vill, så är det inget brott”. Sådan är sexuallagstiftningen; utformad till förövarens fördel. Eller är det bara en konspiration? Verklighetens folk ger svar på tal i kommentarsfältet under min statusuppdatering.

NN: ”Majoriteten är män men finns kvinnor som våldtar också. Bara att det inte hamnar i nyheterna. Sen finns det ju de kvinnor som går med på sex men ångrar sig efter och anmäler det som våldtäkt. och jag tror att en stor del av våldtäkterna är just sådana fall. Jag tycker dock våldtäkt ska straffas med pannskott. Samtidigt som de kvinnor som går med på det men ångrar sig efter ska få pannskott till straff också. Jag Det är kvinnor som förstör en mans liv och ger honom en stämpel som är nästintill omöjlig att få bort, men det är minst lika allvarligt som en våldtäkt. Det är mina tankar kring detta ämne.”

Och:

”Det finns de tjejer som är otrogna mot sina respektive och blir påkomna, och ska följa det med att få sin otrohet till att hon blivit våldtagen.”

Jag besparar er resten.

Såhär kan en dag på min Facebook se ut. Till skillnad från andra har jag valt att inte rensa i min vännerlista sedan jag registrerade mig 2007. Mångfalden i min feed resulterar inte sällan i en hel del frågor. Efter dagens upplevelser har en ny fundering hamnat i centrum och det är denna:

Hur kommer det sig att vissa män blir MER provocerade av att någon FÖRDÖMER att män våldtar, än de blir över faktumet att en kvinna blivit TVINGAD TILL SEX? Hur. Kommer. Det. Sig.
Jag bara undrar.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , ,

Verklighetens ungdom är inte heller så jäkla fresh

Det har gått flera dagar sedan jag tog upp någon happening från min Facebookfeed. Beklagligt. Men nu är jag på banan igen efter att ha sett en kommentar som dök upp efter att min 16-åriga kusin lagt upp en bild på sig själv.

Min kusin måste vara väldigt snygg. Tio av tio hade våldtagit. OCH DET ÄR ETT BRA BETYG, eftersom en våldtäkt kan likställas med en komplimang.

Taggad , , , , ,

När verklighetens folk snackar lönediskriminering

Verklighetens folk. Jag orkar inte. En vän på min fb statusuppdaterade i fredags om det omotiverade lönegapet mellan män och kvinnor och fick då denna strip länkad till sig ((((av en snubby)))).

Det var på riktigt. Snubben som kommenterade försökte alltså rättfärdiga diskriminerande löneskillnader med en trollserie. ”Män är ju tvungna att betala för alla dejter”. Det var liksom hans inlägg i diskussionen. Han var, till mänsklighetens nackdel, inte ensam om att vifta bort jämställdhetsaspekten som obefogat gnäll. I kommentarsfältet på den länkade sidan dominerar de unga, amerikanska männen med argument som på ett eller annat sätt går ut på att förlöjliga de kvinnor som fördömer lönediskriminering. Snubbe X droppade exempelvis detta:

”why don’t you calm down, sweetheart, it’s okay if you’re incapable of understanding simple maths, it’s just your biology”
Och sen kommer den manliga hyllningskören in. TVÅSIFFRIGA LIKES!!!!

För mig är det helt obegripligt hur folk kan med att förneka olika typer av särbehandlingars existens när det liksom finns dokumenterat. I detta fall i form av lönestatistik. Hur kommer det sig egentligen att somliga anstränger sig så mycket för att hitta andra förklaringar till detta globala problem? Som om det vore en ÅSIKT att kvinnor tjänar mindre än män. När det i själva verket är fakta.

Men folk vill göra det lätt för sig. Det ska finnas max en syndabock, och det ska inte vara männen. Så istället för att ifrågasätta löneskillnaderna i sin rätta kontext skapar den här förenklingen ett könskrig där ingen del av sidorna har någon ambition att lösa problemet.

Verklighetens folk, som sagt.

Taggad , , , , , , , , , ,

Vem som helst kan vara feminist. Till och med en moderat.

Hej, hej. Pausar från dvalan lite grann för att irritera mig lite över Uppsala Prides beslut om att förbjuda Folkpartiet Liberalerna från att delta i deras parad. Och ni ba vasaruuuu? Läs här.

Uppsala Pride är ett nätverk likt många andra. Alla nätverk, och andra organiserade grupper, sätter själva upp regler och riktlinjer för vad som ska gälla vid medlemskap och samarbeten. Inget konstigt med det. Och så ska det givetvis förbli och så vidare OCH SÅ VIDARE. Däremot kan jag inte fatta vilka fördelar Uppsala Pride ser i att göra hbtq-kampen exklusiv för vänsteranhängare.

Feminismen har lite samma problem. Att vara feminist har sedan en lång tid tillbaka förknippats med vänsteråsikter och vänsterrörelsen. Med all rätt, eftersom högerpartierna historiskt sett inte varit de minsta intresserade av att utmana patriarkatet. På senare år har dock allt fler partier i Sverige börjat intressera sig för jämställdhet. På sina egna vis. Vissa högerpolitiker kallar sig till och med för feminister, även fast deras politik inte nödvändigtvis är synkad med en feministisk analys. MEN JAJA. Och?

Ska inte Reinis få kalla sig feminist bara för att han är moderat? Och ska inte en LUF:are få delta i en Pride-parad bara för att hens parti inte för en socialistisk politik? 

Som anhängare av feminismen är jag väldigt trött på att se hur andra feminister sätter upp diverse ”inträdeskrav” för jämställdhetskampen. Inte sällan hör jag högerprofiler som sätter feminist-etiketten på sig själva förlöjligas likt några typer av hycklare. Som om de missuppfattat hela skiten. Och ja, det är möjligt att det stämmer i många fall. Men vad jag själv inte kan ställa mig bakom är att håna någon som intresserar sig för jämställdhet.

Från hbtq till feminism till vegetarianism. Det jag vill komma fram till är helt enkelt att det är så sinnessjukt ineffektivt att försöka inspirera och/eller övertala någon genom att klandra hens val av politisk tillhörighet. Att skuldbelägga en person som äter kött i hopp om att denne ska byta kossa mot sojaprotein är tyvärr en urusel taktik. För vem fan lyssnar på någon som just dumförklarat en?

Varken feminismen eller hbtq-kampen har tid att vara kräsna.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , ,

När verklighetens folk statusuppdaterar del 2

I morse var det dags för ännu en skön statusuppdatering av en skön snubbe. Denna gång var det en bild som delades.

Mvh feminist <<<<fet tjej>>>>

Taggad , , , , , , , ,

När verklighetens folk statusuppdaterar

Skön snubbe på min Facebook nyss:

En liten pojke frågar sin far:

-Far, jag ska skriva en uppsats i skolan. Får jag ställa dig en fråga?
-Självklart min son, fråga på!
-Vad är politik, far?
– Tja… i politiken finns det 5 folkgrupper:
1) befolkningen
2) regeringen
3) den ekonomiska makten
4) arbetarklassen
5) landets framtid
-Jag förstår inte far… Kan du förklara det för mig?
-Ok, jag använder vårt hem som exempel. Jag tjänar pengarna till det här gemensamma hushållet,
alltså är jag den ekonomiska makten. Din mor administrerar och använder pengarna, hon är alltså
regeringen. Vi ser efter dina behov. Du är alltså befolkningen. Din lillebror är landets framtid, och
hans barnflicka är arbetarklassen. Förstår du det, min son?
– Mer eller mindre…
Om natten vaknade den lille pojken av att lillebrodern grät. Pojken gick upp för att se vad det var
som var fel, och han upptäckte att lillebrodern hade bajs i blöjan. Han gick in till föräldrarnas sovrum
där modern sov tungt. Så han gick till barnflickans rum, men genom nyckelhålet såg han fadern i gång
med att ”fixa” barnflickan. Eftersom de inte reagerade på att han knackade på dörren, gick han tillbaka
till rummet och sov vidare.
Nästa morgon sa pojken till fadern:
-Nu tror jag, att jag förstår vad politik är.
-Strålande, min son! Försök att förklara det för mig med dina egna ord.
-Jag tror, att det är så här: Medan den ekonomiska makten knullar arbetarklassen, snarkar och sover regeringen, befolkningen blir fullständigt ignorerad, och landets framtid står i skit upp till halsen.

Taggad , , , , , , , , , ,

Barn -det värsta som kan hända klimatet

När jag är hemma hos folk som inte komposterar brukar jag bli lite irriterad. Det är ju så enkelt gjort, liksom. Men att bli irriterad på någon som inte sorterar sina sopor är nog en aning överdrivet. I det stora hela krävs det nämligen mer än den enskilda handlingen för att vi ska gå en hållbar framtid till mötes. Det krävs en attitydförändring. Och att folk slutar skaffa så många barn.

I morse fick jag existentiell ångest när jag läste min morgontidning. Kikade igenom ”Babyboom över -och kommer inte tillbaka” , en artikel som, jaa, handlar om det rubriken utlovar. Men som också fick mig att tänka på en annan artikel som jag läste i DN för några veckor sedan som handlade om hur svenskarnas livsstilar är kopplade till det försämrade klimatet. De största miljöbovarna är, till ingens förvåning, medelklassen.

Som många undersökningar redan bekräftat leder högre inkomster, i nästan alla fall, till ett mindre miljövänligt levnadssätt. Den medelklass som det syftades på var de barnfamiljer som lever i hus, har två bilar och som gör flygresor. Addera sedan de faktum att 97 procent av Sveriges befolkning är köttätare. Och att köttproduktionen står för majoriteten av utsläppen av växthusgaser.

Men desto värre är det att tänka på hur denna lilla uppvärmning till helvete fortsätter att reproducera sig självt. Varje gång jag tänker på det stundar stresspsykosen. Denna ofrånkomliga tanke på att omedvetna människor knullar fram massa barn som med stor sannolikhet kommer att anamma samma livsstil som deras föräldrar.
Känner mig just nu oförmögen att hitta en annan formulering på detta nutidsdilemma utan att låta elitistisk. Eller fascistisk. Men det är svårt eftersom det rör sig om en reell omständighet.

Hur krasst och rått det än må låta så är det omiljövänligt att skaffa barn. För det sista världen behöver är nämligen en ytterligare människa som konsumerar hus, bilar, kött, flygresor, kläder och massa onödiga prylar -utan att betrakta sitt levnadssätt utifrån ett hållbarhetsperspektiv.

Jag vill själv ha barn någon gång. Min mamma tycker att det är att gå emot det jag står för, vilket delvis stämmer. Men när jag skaffar barn kommer det åtminstone vara ett genomtänkt beslut som därefter ska följas av en genomtänkt uppfostran. Mitt barn kommer att växa upp med ett medvetet och vettigt förhållningssätt till vår miljö och omvärld. Förhoppningsvis. Och har alla tur blir hen någon som kan sprida sin kunskap vidare.

Vara en motståndare, och en förebild.

Det är vad jag hoppas. Mvh väldigt oplanerad dotter.

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Alla kvinnor borde ha hår under armarna

På grund av den här hårdebatten skulle jag vilja säga några saker som inte har något med alla dessa hatiska snubbz att göra. Hårdebatt? Läs detta, och joina detta.

Nog för att det är lagom provocerande att höra snubbar säga att det är ”onaturligt med håriga kvinnor”. Eller, provocerande. Det är typ fascinerande. Hur som helst. Det finns andra sorter av uttalandet som jag fastnat vid som jag tycker motverkar sitt syfte, men som ändå makar efter plats i debatten.

”Jag tycker att alla ska få se ut som dom vill”.

Jaja, jättebra. Tack för generositeten. Självklart ska alla människor få se ut som de vill, det håller jag med om. Men att säga så, är det verkligen att ta ställning? Om jag ser mig runt är de orden snarare ett konstaterande att gömma sig bakom än ett ställningstagande som faktiskt gynnar kvinnors rätt styra över sitt kroppshår.

Inte sällan så är den personen en kvinna som rakar sig. Förklaringen till varför hon gör det uteblir bekvämt nog efter ett uttalande som det ovan. Hon är pro hår på alla. Alla utom sig själv. Och sen var det nog med det.

Ibland hör jag folk som rakar sig säga ”Alltså, jag gör det för min egen skull. Jag gillar inte hår i allmänhet”. Det är en väldigt märklig sak att säga. Och det är en väldigt puckad sak att säga om en samtidigt vill bli tagen för att vara feminist. Dels eftersom feminismen ifrågasätter och kämpar mot de skönhetsideal där nakna armhålor ingår och dels för att en person som säger en sådan sak har hår på huvudet. Och armarna. Och låren. Hår på alla de ställen som inte har något ”rak-krav” på sig.

Jag önskar att alla kvinnor någon gång testar att ha hår under armarna. Inte testar som i några veckor, utan som i 1-2 år. Jag kan lova alla dessa kvinnor, feminister eller ej, som tidigare rakat sig att efter de där två åren kommer de att vara så jävla förbannade att de inte ens överväger att lägga den där rosa venushyveln mot huden igen.

För att som tjej leva med hår under armarna kommer att få konsekvenser. Följder i form av ett nytt bemötande, och följder för hur en själv kommer att relatera till sin egen kropp. En dag sitter man där och blir helt plötsligt medveten om det där håret. Vilka kläder och vilka rörelser som skymtar det. Avslöjar en. Helt plötsligt kommer killar att skratta och peka på en på gatan, ens engångsligg titta tre gånger extra och ens pappa kommer att fråga varför en valt att ha hår under armarna.

Valt. När tjejer har hår under armarna är det nämligen ett val. Sällan får en kille frågan varför han ”valt” att inte raka sig under armarna. Sådan är vår samtid. Men den som gör ett val är alltid den som väljer att ta till hyveln. Inte den som ”låter bli”.

Så, hjärtligt välkomna över till den mörka sidan gurls. Ni kommer märka att det är jävligt gött att praktisera lite välbehövlig feminism.

Taggad , , , , , , , , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.