”Du vet inte vem jag är eller vad jag har varit med om”.
Jag slår på tangenterna. Backspace. Formulerar om mig på nytt. Backspace igen. Vill inte vara en översittare, vill inte lilla-gumma någon, vill inte ge tillbaka med samma mynt.
När som helst kan den komma. Likt ett retoriskt grepp, eller en härskarteknik, dyker raden upp som nollställer alla politiska diskussioner. En tjej på min Facebook körde den på repeat tidigare idag. Men innan dess länkade hon till en Aftonbladet-artikel som beskrev händelserna i Husby. I statusfältet skrev hon
”Så blir det när äckliga snorungar inte har ett liv! Skaffa er ett jobb och gör rätt för er!! Det enda som glädje mig är att ingen av er pucken kommer komma långt i livet! Patetiska äckel!”
Att jag inte skulle veta vem hon är, eller vad hon varit med om, är delvis väldigt fel. Väldigt_fel. Det gör jag. Vi är uppvuxna i samma förort, gått på samma dagis och skola. Haft samma vänner, samma minnen. Diskussionen börjar byta riktning. Jag vill säga att jag vet, JAG VET JU VEM DU ÄR. Men jag backspacear. Vill hålla mig saklig. Det går ganska bra.
Vi har varit facebook-vänner sedan 2007 och jag har under dessa år följt hennes predikande statusuppdateringar om hur ”invandrarpack” och ”pk-horor” i en jävla fart bränner ner det svenska samhället till grunden.
Och nu senast har de förstnämnda satt eld på Husby. Likesen strömmar in. Likaså de rasistiska kommentarerna.
Jag är alla dagars partypooper på Facebook. Det hade inte varit möjligt om jag inte låtit mina gamla bekantskaper ligga kvar i vännerlistan. Den här gången föreslog jag ett exempel på en annan slags samhällsanalys. Att stiga ur sina egna erfarenheter (vilka de än är) och försöka förstå dem på ett strukturellt plan. Våra papperskorgar brann också, minns hon inte det?
Framåt slutet av tråden får kommentarerna som riktas mot mig helt ny touch & tema.
”Snälla Emelie, åtta av tio våldtäktsmän har utländsk bakgrund”
”Jag hoppas att någon sätter eld på DIN bil”
”Tänk om någon skadade din katt….”
”Du borde kanske börja titta på Efterlyst för att förstå vad invandrarna gör med här landet”
Efterlyst. EfTErLYYyyST!!!!! Fnissar för mig själv. Det är mitt intellekt som skrattar, och jag stämmer in. Sedan får jag väldigt ont i magen.
”.
