Hej, hej. Pausar från dvalan lite grann för att irritera mig lite över Uppsala Prides beslut om att förbjuda Folkpartiet Liberalerna från att delta i deras parad. Och ni ba vasaruuuu? Läs här.
Uppsala Pride är ett nätverk likt många andra. Alla nätverk, och andra organiserade grupper, sätter själva upp regler och riktlinjer för vad som ska gälla vid medlemskap och samarbeten. Inget konstigt med det. Och så ska det givetvis förbli och så vidare OCH SÅ VIDARE. Däremot kan jag inte fatta vilka fördelar Uppsala Pride ser i att göra hbtq-kampen exklusiv för vänsteranhängare.
Feminismen har lite samma problem. Att vara feminist har sedan en lång tid tillbaka förknippats med vänsteråsikter och vänsterrörelsen. Med all rätt, eftersom högerpartierna historiskt sett inte varit de minsta intresserade av att utmana patriarkatet. På senare år har dock allt fler partier i Sverige börjat intressera sig för jämställdhet. På sina egna vis. Vissa högerpolitiker kallar sig till och med för feminister, även fast deras politik inte nödvändigtvis är synkad med en feministisk analys. MEN JAJA. Och?
Ska inte Reinis få kalla sig feminist bara för att han är moderat? Och ska inte en LUF:are få delta i en Pride-parad bara för att hens parti inte för en socialistisk politik?
Som anhängare av feminismen är jag väldigt trött på att se hur andra feminister sätter upp diverse ”inträdeskrav” för jämställdhetskampen. Inte sällan hör jag högerprofiler som sätter feminist-etiketten på sig själva förlöjligas likt några typer av hycklare. Som om de missuppfattat hela skiten. Och ja, det är möjligt att det stämmer i många fall. Men vad jag själv inte kan ställa mig bakom är att håna någon som intresserar sig för jämställdhet.
Från hbtq till feminism till vegetarianism. Det jag vill komma fram till är helt enkelt att det är så sinnessjukt ineffektivt att försöka inspirera och/eller övertala någon genom att klandra hens val av politisk tillhörighet. Att skuldbelägga en person som äter kött i hopp om att denne ska byta kossa mot sojaprotein är tyvärr en urusel taktik. För vem fan lyssnar på någon som just dumförklarat en?
Varken feminismen eller hbtq-kampen har tid att vara kräsna.
agree. problemet i politiken är till stor del att det har blivit pk att kalla sig feminist, utan att egentligen agera som en feminist, vilket eventuellt kan vara mer förekommande hos personer från en mer högerinriktad ideologi? (lika väl som att allting är miljövänligt nu för tiden, exempelvis ayy mcdonalds marknadsför sig som ett grönt företag…). en väldigt tröttsam del av jämställdhetsdebatten är ju just det stora fokus på ORDET feminist. antingen sägs att en är feminist men inte agerar som en, eller så agerar en som en feminist men vägrar kalla sig feminist. baah. kvalitet före kvantitet säger jag – så kanske vi får se faktiska förändringar i politiska beslut.
Ja, det problemet finns ju alltid, även bland Socialdemokraterna. Har själv befunnit mig där tidigare. När jag var 15 gick jag runt och stoltserade med feminst-ordet och demonstrerade för kvinnors rättigheter i samhället, utan att göra något konkret i min vardag (i form av att diskutera med andra, exempelvis). Det var först några år senare som jag hade smält det, och kunde börja praktisera feminismen i min vardag. Det enda vi kan göra är att hoppas är att dessa personer kommer närmare kärnan. Någon gång. Och inte nöjer sig med etiketten..
Att deras parti inte får närvara betyder inte att privat personer som röstar på luf inte får närvara.
Klasskamp och kvinnokamp går hand i hand. http://sv.wikipedia.org/wiki/Intersektionalitet
Politiska hybrider är väl ingen nyhet? Att som individ eller parti ha motstridiga åsikter är inget konstigt eller dåligt, tvärtom kan det ses något bra eftersom det motverkar den här typen av svarta/vita-ställningstaganden. Att klasskamp och kvinnokamp historiskt sett gått hand i hand är sant, men det är skrämmande om det ligger till grund för ytterligare ett bidrag till utanförskap. Hur många lufare kommer att gå i tåget som privatpersoner nu? Troligen betydligt färre än om de tilläts göra det som partimedlemmar också.
Oavsett vilka argument Uppsala Pride lägger fram är det den symboliska handlingen att stänga någon annan ute som kommer att kommas ihåg. Dumt!
Det går till viss del hand i hand. Men när klass ställs mot kön förlorar alltid kön.
Även om vi skulle lösa alla klassproblem skulle könsdiskrimineringen fortfarande finnas kvar. Det finns könsdiskriminering i alla klasser. Att det sitter så få kvinnor i bolagsstyrelser är också ett problem, liksom att kvinnodominerade yrken har så låg lön.
Liknande företeelse inträffade ju under Gbgs HBTQ-parad då ett gäng deltagare gick och skrek ”Död åt Alliansen”.
Är det sant? Känner: SUCK.